Det kittlar i mitt huvud av trötthet. Mörkret börjar komma närmare och jag är så grå och bitter. Det slingrar sig som en snara och jag har lust att skrika och peka fingret medans jag klacksparkar någon på käften. Bitter, så bitter. Men allmänheten gör det inte bättre och jag behöver ta mig härifrån. Jaaag vill vaaaaara friiiii som en fåååågel...

Sen kommer jag tillbaka till verkligheten och inser att jag måste plugga till det där jävla omprovet imorgon. Double shoot gun indeed....